I maj lämnades ett stort antal (17 stycken!) Björnkramar till Barncancercentrum vid Umeå Universitetssjukhus.
Ulrika hade bidragit med fem stycken som fått namn efter kungafamiljen.
 
 
Leena hade också bidragit med fem nallar som fått namn efter hennes mamma och barnbarn.
 
 
Och Inga-Lill hade gjort ytterligare sju Björnkramar.
 
 
 
 
Björnkram #44 skickades till Jimmy.
Han heter Carl-Philip och är tillverkad av Ulrika.
 
Gunilla har gjort tre Björnkramar som ska få åka till Afrika med Slättmissionens hjälpande hand. 
 
 
Ulrika som jobbar på Universitetssjukhuset i Örebro kontaktade mig och berättade att hon inspirerats av Björnkramarna och börjat klä egna björnar som hon delar ut till barn på sjukhuset. Det finns även planer för en nalleverkstad i sjukhusets lekterapi där sjuka barn ska kunna göra egna björnkramar tillsammans med sina föräldrar. En fantastiskt bra idé tycker jag! 
 
 
 
Britt kontaktade mig och ville ha mönsterhäftet till Björnkramarna. Efter en tid kom ett mail tillbaka med bilder på en söt Björnkram som fått kläder, sovsäck och påse, samt ett nytt hem hos ett barn i Rumänien.
 
 
 
 
Gertrud i Krylbo bad att få mönster till Björnkramskläder och för ett tag sedan kom bilder på sju fina björnar. Gertrud skrev att det är många asylsökande i hennes kommun och att hon ville dela ut Björnkramar till några av dessa flyktingbarn. Den första fick en liten kille från Syrien, som blev väldigt glad. Likaså hans mamma.
 
 
 
Det är roligt att se att Björnkramsprojektet kan föda nya initiativ. Björnkramarna ska vara glädjespridare. Exakt hur, var och till vem de delas ut är inte det viktigaste!
 
En av mina bästa vänner kontaktade mig och frågade om det fanns en Björnkram till en hjärtsjuk tjej i hennes bekantskapskrets. Det fanns ingen färdig björn så det tog sin tid, men till slut blev det en Hedvig (efter min egen energiska lilla hund) som fick åka iväg till K. Vi hoppas att hon skänker glädje och kanske även tröst i sitt nya hem.
 
 
Hedvig
 
 
I december kom ett mail från Ann-Christin med bilder på tre jättefina Björnkramar som hon gjort och lämnat till Frälsningsarmén i Ystad. Isak, Agnes och Iris blev via dem julklappar till behövande barn.
 
 
16 björnar (Björnkram #11-26) har levererats till Barncancercentrum vid Norrlands Universitetssjukhus.
 
Björnar uppkallade efter mina brorsdöttrar: Thuva, Juni och Luna.
 
 
Björnar uppkallade efter mina kusinbarn: Max, Alma, Kalle, Lilly, Iris, Kiana, Axel, Norah och Leo.
 
 
Björnar uppkallade efter kusinbarnens kusiner som också ville vara med och rita teckningar (till något de inte visste vad det skulle vara till): Viktor och Emma.
 
 
Björnar uppkallade efter Stickan (Marias pappa) och min farfar Allan.
 
 
 
Att det blev ett så stort gäng var inte bara min förtjänst. Kläder och saker till Björnarna har också gjorts av Doris, Lena, Tina och Maria (+ björnar)! Jag har även fått björnsponsring av Lilly (Lisa och Daniel). Tusen tack till er alla för att ni gjort detta möjligt!
Barbro i Västra Frölunda har också kontakta mig för att få ta del av mönstren inom Björnkramsprojektet, men skicka de färdiga björnarna till barn utanför Sverige. Det går naturligtvis utmärkt, det enda kravet är att skicka en bild tillbaka, så att björnarna ändå får bli en del av Björnkramsprojektet.  
 
I Barbros grupp har damerna hittills tillverkat kläder till åtta björnar (Björnkram #27-34), som ska få följa med alla fina kläder de gjort till barn i Rumänien. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Gertrud i Krylbo kontaktade mig och bad om mönsterhäftet till Björnkramarna. Tillbaka fick jag en bild på fyra söta Björnkramar (#7-10) i fina klänningar som skulle få följa med på resan till Fistulasjukhuset i Addis Ababa. Vi hoppas att de har det bra där och glädjer sina nya vänner.
 
 
Björnkram nr 6 heter Klara och skickades till mig från Lena. Väldigt lägligt kom en förfrågan om en Björnkram till en liten tjej vid namn Thelma som vistats många och långa perioder på sjukhus, så Klara bor numera i Oskarshamn.
 
 
Klara hade en väldigt stor och fin garderob med sig när hon flyttade.
 
 
 
 
 
 
 
 
Denna gång har Klockarbarn bidragit med en björn som fått namnet Kung Julian, efter en karaktär från barnprogrammet"Pingvinerna från Madagaskar". Ja, nog ser han ut som en kung alltid.
 
 
Precis som tidigare Björnkramar har Kung Julian med sig ombyten och andra tillbehör.
 
 
 
Kung Julian har fått flytta hem till Tim (och hans syster Lea) i Skåne.
Där hoppas vi att han piggar upp!
 
 
 
 
 
Här sitter Marie och bakar. Kanske ska det bli något gott till min födelsedag?
Marie är nämligen min mamma - Världens bästa!
 
 
Ja, se så mycket gott det blev. Världens godaste prinsesstårta, bullar och punchrullar (efter mormors recept).
 
 
Knut-Otto och spana är naturligtvis också bjudna på kalaset.
 
 
Mamma Marie gör inte bara världens godaste bullar. Hon gör världens godaste köttfärssås också.
 
 
Och så gillar hon rött...
 
 
Marie är ett extra passande namn på denna björn eftersom min kollega Mari har bidragit med den rosa-blå klänningen.
 
Björnkramarna Marie och Knut-Otto är just nu på väg till sitt nya hem. De ska bo i Malmö hos ett nyanlänt syskonpar från Syrien.
 
 
 
 
 
Här sitter Knut Otto och njuter av livet.
Med sig har han jakthunden Spana och ett metspö förståss. Det återstår att se om Knut Otto och Spana får något napp. De hoppas få ett nytt hem på kroken. Helst vill de flytta hem till ett barn, som av någon anledning behöver en vän. Känner du någon? Maila då [email protected]
 
Medan de väntar har Knut Otto och Spana tagit en tupplur i den fina sovsäcken med plats för två.
 
 
 
Knut Otto har precis som tidigare Krambjörnar inspirerats från en verklig person. Knut (Otto) var Lindas morfar och Spana en av hans jakthundar.
 
 
 
 
 
Det här är Esther. Hon är den andra björnkramen som skickas iväg och hon är på många sätt speciell. Inte minst för att hon är namngiven och inspirerad av Lindas mormor, utan också för att hon inte ska flytta hem till ett barn i Sverige. Esther har nämligen packat sina saker och börjat en resa till Afrika. Med sig har hon leksaker till en nybyggd förskola och trosor som ska underlätta livet för flickor och kvinnor i Gambia.
 
Men vad har Esther själv packat med?
På sig har hon en röd spetsvirkad klänning med matchande hårband som speglar alla underbara jular jag fick fira hos mormor som barn. Halsbandet liknar mormors pärlhalsband.
 
 
Mormor jobbade bland annat som sömmerska och tyckte om blått. Så Esthers andra outfit är en vändbar klänning.
 
 
 
 
Skulle det mot förmodan bli jättekallt i Afrika är det bra att ha något varmt. En mormor-inspirerad marinblå kappa och ett par virkade tofflor till exempel. Tofflor i liknande modell använde mormor helst inomhus. Ända till fallrisken blev för hög och döttrarna krävde ordentliga skor på fötterna.
 
 
Glömde nästan bort att visa kudden och täcket som Esther också fick med sig. Inspirationen till volangkudden kommer från de kuddar som mormor sydde till alla barnbarn (10 stycken) för många år sedan.
 
 
Mormor Esther fick "bara" åka till Finland, så vi önskar hennes Björnkram ett lycklig liv i Gambia.
Projektets första björnkram fick sitt namn efter Lindas farmor Sigrid och delades ut via Västerbottens kurirens julklappsinsamling "VK-klappen", till förmån för barn i ekonomiskt utsatta familjer. 
 
 
Sigrid har en grön, spetsvirkad klänning och en mössa och väst i rosa och vinrött.
 
Vi hoppas att Sigrid sprider glädje i sitt nya hem, någonstans i Umeå-trakten.